ADHD och plötsligt långt hår.

Småsaker som kanske är typ stora saker sker i kulisserna. Jag fortsätter lägga pärlplattor. Jag träffade min läkare som säger att det är nästan 90% säkert att jag har ADHD. Sen fick jag en antidepp-antiångest medicin. Så nu har jag ställt klockan på 07:35 varje morgon för att ta min Voxra. Annars somnar jag inte på kvällen. Fast det är ändå svårt att sova.

Så.. jag har tydligen ADHD. Hade någon sagt det för ett år sen.. eller ett halvår sen hade jag nog bara skrattat personen i ansiktet. Men nu har jag gått en grupp för ADHD/ADD.. med hjälp av de andra i gruppen så har jag förstått att det är vad som varit mitt "problem" Det är det benet som alltid lägger krokben för mig.

Det är därför jag alltid känt mig "udda" Det är därför jag inte har orkat sitta en hel dag i skolan och lyssnat. Det är därför jag alltid gör 5 saker åt gången. Det är svaret på så många av mina frågor om mig själv. Och det är tack vare det som jag sprang med huvudet rätt in i tegelväggen i augusti. Tydligen så pallar jag inte att jobba 85% och pendla 3 timmar om dagen för ett jobb som i stort gick ut på att sitta på en sjukt obekväm stol som gav mig ryggproblem och invänta kunder.

Jag skyller inte på min ADHD. Men det hade varit lättare att tackla livet om jag hade vetat om det tidigare istället för att försöka göra som "alla andra" som klarar saker utan problem. Typ skola och jobb. Jag har ju alltid förstått att jag inte orkar saker som "vanliga" människor. Men utan en diagnos är det så svårt att få fram det budskapet till andra utan att låta som en lat jävel. Att man inte klarar det som är normalt att klara. Att plugga 100% har varit en jävla kamp. Att jobba var en kamp. Särskilt när man jobbar helger också. Jag vet att jag behöver tid att vila mellan jobbdagarna. Men det fick jag inte. Så jag bet ihop och fortsatte ändå. Och nu sitter jag här med stress upp i halsen så fort jag ska göra nåt utöver det normala - nåt som inte är vara hemma och pyssla och diska.

Har ätit Voxra i nästan 2 veckor nu.. och det börjar kännas lite lättare att göra saker. Men jag har fortfarande massor med stressångest. Men det kanske går över med tiden. Jag hoppas. Skulle vara skönt att ha nåt jobb-aktigt igen. Det här blev ett helt annat inlägg än jag tänkte mig.

Kort sagt. Jag har ADHD, synd att det tog 30 år att upptäcka det. Jag är lättad över att äntligen ha fått en diagnos. Jag har längtat efter att nån ska tala om vad fan som är fel på mig som gör att jag inte kan göra saker som alla andra kan.

Avslutar med en bild på mig med mitt nya hår, ignore derpy face, tyckte jag såg så seriös ut på de andra bilderna.. Jag tyckte jag förtjänade en riktig hårförlängning.=D

Det blev jättejättebra, det syns en del eftersom jag har så kort hår. Men det skiter jag i. har aldrig haft såhär långt hår i hela mitt liv! =D Awesome!! Jättetack till Patricia som gjorde den.