Dear dead flesh

Ja, förutom att älska pasteller passionerat så är jag också svår och gothisk. Eller ja, kanske inte svår. Men det är en del av mina rötter och jag kommer alltid att tycka att en deathawk är det finaste som finns. Alltså den gamla 80's-dängan som kom tillbaka runt 2003 när alla var postpunkare och som jag råkade raka på mig själv i förrgår.


Den här bilden är tagen strax innan jag, full av frustration och hat över min gulorange ansiktsfärg jag får av min billiga foundation, sprang ned till Åhlens och köpte min dyraste foundation någonsin. 440 kr för Color Ideal från Lancome. Jag hade egentligen inte tänkt lägga så mycket på foundation. Men Enköping har rätt litet utbud och jag blev förälskad när färgen för första gången någonsin totalt matchade min hudton. <3

Mitt hår blir bara kortare och kortare när jag egentligen vill ha långt. Så funderar på att beställa någonsorts löshår. Blir lite svårt med weaves.. men vet inte riktigt. Skulle vara najs med microringar eller nåt sånt. Har inte provat men det är nog lättare att sätta upp sånt hår än om man limmar fast weaves. Eller om jag bara ska ha clip-ons. Så mycket att fundera på. Men det får tänkas på ett tag till. För jag är arbetslös och superfattig just nu. Iaf tills/om jag lyckas få sjukpenning. Det känns lite som rysk roulette att ansöka om sånt.

På pysselsidan av mitt liv så har jag kommit igång igen. Har inte lika mycket stress i kroppen just nu. Men allt som ger lite stress slår över direkt och blir jobbigt. Men skitsamma. Jag mår ändå lite bättre nu än för 2-3 månader sen. Även fast det bara är några millimeter bättre.

Jajuste, pyssels. Ja, jag håller på att göra ett testmönster för någon sorts cybergothig bolero. Och mönstret är så bra att jag lär göra ungefär 150 boleros till mig själv. Men först ska jag sy färdigt testen. ^__^
äh, får nästan göra en punktlista på saker jag gör just nu.
* Syr om en för liten kofta
* Har klippt ut ett mönster ur en för liten tshirt och syr fast på en annan.
* Syr en armé av fladdermöss som kommer bli hårprydnader.
* Har några halvfärdiga shooting stars som ska göras färdigt.
* En ständig hög med rosetter, röda och lila just nu.




eeeh, ja.. det är dom jag ser ifrån soffan. Sen har jag alldeles för mycket halvfärdiga saker i sovrummet som också förtjänar uppmärksamhet. Men en sak i taget. Jag gör det som känns roligt. Och just nu känns det kul att uppdatera garderoben istället för att bara göra söta filtsaker. ^___^


Grah, försöker lära mig GIMP efter ett helt liv med Photoshop.. jag hittar ingenting och jag får inte till rätt skalor på bilderna eller nånting.

Nu måste jag städa innan Herr Kebab kommer hem.
PLUSPLUS!

Fairy kei.. igen! ^____^

Eftersom jag är arbetslös nu och kommer vara sjukskriven rätt länge har jag tillfälle att leka med min egen personliga stil igen. Yay Popkei! Yay Fairykei! Yay roligt hår! Fast visserligen inte råd att köpa så mycket nytt. Äsch.



Har inget redigeringsprogram på datorn. Så det blir obeskurna bilder. =/

Nile Perch är fanstastiskt. ihp. Missade tyvärr både Nile Perch och 6% doki doki när jag var i harajuku... fuuuu..

Har hängt en del på Tumblr och det finns en hel del fairy kei-inspirartion där.
Bl a DIY Fairy Kei ♪ och Dreamy Dollhouse


Vill verkligen ha par 1 och 2 av de här skorna..

Funderar på att göra en sånhär rävsvans som är så populär, Har en massa flufftyg liggande i en påse. ^___^

Ihp, fairy kei-naglar



Väska, fin. Alla mina favoriter i en, pasteller och stjärnor. Saknas kanske en liten fladdermus eller en döskalle iofs. hm. Borde finnas mera pastelliga döskallar. =D

En dag i mitt liv just nu

Just nu är mitt liv på tomgång. Jag sitter i soffan och motorn går, men det händer liksom inget.
Ett dagsschema ser ut ungefär såhär.
Jag vaknar, någon gång mellan 8-12. Inatt sov jag 11 timmar. och jag skäms nästan lite för det. Men realistiskt sett vet jag att jag inte borde eftersom det är meningen att jag SKA vila och försöka att inte stressa över saker, och skämmas är nåt att stressa över. Så..jag försöker komma över det.
Vanligtvis ligger jag och läser eller spelar psp (Mana khemia, school alliance)
tills jag inte orkar koncentrera mig längre, tröttnar eller blir hungrig. Då går jag upp.
Sätter mig i soffan med datorn, kollar facebook och tokyohive, gör frukost. Har jag en bra dag händer det att jag orkar jag göra något under dagen kanske diskar tre glas, pysslar något väldigt litet, dammsuger ett halvt rum, annars går jag igenom alla skitprogram på teve som går på dagarna tills Jesse kommer hem från jobbet. Då kanske vi äter nåt, och kollar på mer teve tills vi blir trötta och går och sover.

Och tänker jag på att jag skulle vilja orka göra mycket mer roliga saker blir jag stressad, sur och ful.
Har lånat några böcker om utbrändhet som jag läser, ska försöka orka göra lite kbt-övningar.

Är fortfarande väldigt inspirerad av fairy kei <3
Så nu tänker jag göra ett inlägg om det. weeeh, pasteller! Stjärnor!

Rebellkatt i väggen

Ja alltså, det är inte bara en normal depression, det är dessutom en utmattningsdepression. Jag har helt enkelt gått in i väggen som det populärt kallas. Minsta lilla skitsak gör mig stressad och tillslut får jag galopperande panikångest och kan inte andas. Så jag sitter på soffan och slöglor på teve och försöker andas normalt.
Och med minsta lilla skitsak så menar jag enkla, vardagliga saker som att laga mat, diska, städa, tvätta och allt annat man behöver göra för att inte hamna i ett framtida avsnitt av Rent hus. Så just nu känns det väldigt najs att ha en sambo som kan ta hand om en del av de där sakerna.

Vissa dagar är bättre än andra och då kan jag tillochmed orka göra lite saker. Andra dagar orkar jag inget mer än det absolut nödvändigaste. Och jag försöker lära mig och komma ihåg att säga Nej till saker istället för att som vanligt säga "ja, såklart med lite extra"Att ens tänka på att jag ska jobba igen någon gång känns nästan som att bestiga mount everest, oöverstigligt, särskilt för mig som knappt orkar gå upp för trappan till ytterdörren.
Efter att ha gjort inte ett skit i nästan två veckor så har jag energi nog att faktiskt pyssla lite, väldigt små projekt.Men det tog mig lång tid att hamna i det här stadiet, det kommer ta tid att komma tillbaka, just nu vill jag bara bli av med alla jobbiga stresskänslor i kroppen. Att vakna och känna mig utvilad istället för att vakna och känna det som om kroppen är ute och springer ett marathon. Det skulle vara sjukt najs att orka träffa folk, att orka tillbringa tid med syskonbarnen,orka gå på fest, orka göra saker med min sambo, att kunna köra bil och orka hjälpa alla mina tanter med saker. Bara att skriva det gör mig stressad.Det är så jävla värdelöst tillstånd det här. Jag vill ha hjälp.
Men har inte tid hos en psykolog förrns i november. >_<

Just nu sitter jag och lyssnar på en hantverkare som håller på att lägga golv i köket. Ska bli skönt med nytt golv som inte är rosa i slitytorna.

Nu ska jag fortsätta att stirra på teven. Tjipp å hajk!

Sanrio <3 Pastell <3