Helt plötsligt! En bokrecension

... jag hittar fortfarande inte kamerasladden. Jag måste ha lagt den på ett jättebra ställe. Jag vet bara inte vilket.... eftersom jag nyligen har flyttat runt mina möbler så borde den ju ha kommit fram. Gjorde även ett försök att föra över bilderna genom SD-läsaren på min dator. Men den ville inte riktigt funka. Och så gjorde jag ett sista försök att helt enkelt gnugga kameran mot datorn. Men det funkade inte heller.

Jag har gjort en massa pyssel som jag vill dela med mig av, men det är mycket roligare att göra det när det inte är webkamerabilder. *suck*

Mellan allt mitt pysslande och småätande, (satsar på knubbig beach 2011) så försöker jag även att researcha lite för min bok som efter november går väldigt långsamt framåt. Så när jag var på biblioteket sist så såg jag att de tagit in några av Trudi Canavans böcker och de brukar ju bli hyllade i olika bloggar som jag läst.



Så jag lånade den första "Magicians' Guild". Och blev väldigt besviken. Boken rör sig runt den kvinnliga huvudpersonen. Men personerna runt henne tar väldigt mycket större plats än vad hon gör. Och jag antar att det är hon som är huvudpersonen eftersom de andra, mer levande beskrivna personerna, tänker och handlar mycket runt henne. Hon är som en staty som de andra lever runt. Men ibland rör hon sig också lite ryckigt. Så hon kanske mer kan beskrivas som en marionett. Sonea som hon heter upptäcker att hon har magiska krafter genom att kasta en sten på en annan magiker.Men eftersom hon kommer från slummen så är läget lite spänt på grund av klassmotsättningar. SÅ hon gömmer sig så att de dumma magikerna inte ska kunna hitta henne och ta henne till deras universitet så att hon får lära sig att hantera sin förmåga.
Boken är seg, sonea är en pappmarionett och boken handlar inte riktigt om någonting. Jag får ingen känsla för huvudpersonen och varför jag borde bry mig om henne. Inte ens när författaren försöker tvinga mig att tycka synd om henne då hennes kompis blir fängslad som gisslan.
En annan sak jag stör mig på är att hon tagit vad jag förmodar vara den australiensiska universitetsvärlden och försökt trycka in den i en fantasyvärld. Det är gong:ar som ljuder i början och i slutet av lektioner. Och lärare som undervisar på samma sätt som i Australien. Genom att föreläsa.
Och en tredje sak som stör mig är att hon bytt namn på spindlar, möss, hönor och andra vanliga djur och kallar dem för faren, ceryni och whatever. Om man ska använda helt normala djur, använd deras normala djurnamn. Ska du däremot uppfinna egna raser kan man använda nya namn. Men jag vet inte, i hennes bok verkar det bara dumt att byta namn på saker som förmodligen är helt vanliga apelsiner, öl och vin. Det ger inte intrycket av att vara på "ett främmande ställe" utan blir bara förvirrande.

Så nu hoppas jag att jag helt enkelt råkat läsa hennes sämsta bok och kanske orkar göra ett nytt försök om några år med en annan bok.